Strössel 3 - de som talar andra språk

Jag ser av anteckningarna att häpnadsväckande många av dem som nästan, men bara nästan, kom med är sånger på svenska.

Men det finns ju andra språk.

Roberto Vecchioni har gjort en fantastisk liten berättelse om kärleken, om träd och hotell i Venedig och barn och annat sådant som hör till.
Titeln är dock lite oväntad.



...quando i figli non c'erano ancora
ed io solo baciavo i tuoi seni...


Mary Hopkins fina Aderyn Llwyd går bort just här, av skäl som senare skall uppenbaras. Älskare av Mary Hopkin må icke förtvivla, hon kommer att dyka upp i listan. Och det handlar då INTE om den där låten, ni vet.

Liesbet List förstås.
Flera fina Brel-tolkningar, men min favorit är nog ändå Meisjes van dertig. Den finns inte på Youtube, vad jag kan förstå. Här i stället och åtminstone en Brelsång, den kändaste av dem alla.
(Man får tåla att Ramses Shaffy pratar lite i början. Å andra sidan får man De Verzoening på köpet.)
/Edit: ny länk, ingen Shaffy, ingen Vorzoening - men Mijn Vader sei/

Liesbet L ska ha spelat in en nederländsk version av Nirvanas (UK) Pentecost Hotel, med titeln Pinksterdaghotel. Om någon som läser detta har tillgång till den, kontakta gärna mig. (Edit 2014 - har hittat den!)

Men apropå Breltolkningar, här Barbaras mycket speciella tolkning av samma sång på orginalspråket. Först bli man lätt störd av hur hon rusar genom texten, men efter hand förstår man brådskan.
Så kort är verkligen tiden.
Så utsatt är kärleken och den som älskar.



Barbara gör något liknande med Je ne sais pas. Det fungerar också.

Otelo Profazios ”Iu poeta fazzu” betydde mycket en tid. Saknas dock på Youtube.
30 sekunder kan höras hos Amazon - här.
Youtube erbjuder som tröst Qua si campa d´aria. Den är ju mera bitter och mera satirisk. Men inte dum.
Hela skivan ”Qua si campa d´aria” rekommenderas. Gli Uomini di domani, la Tristizza, Tu e la curpa…



Men ändå och alltid Io poeta lo faccio:

Edit: hittad!

 

Non mi manca niente
Non desidero niente
Solo un coruna
Per recitare la rosario da sera


Naturligtvis alltid också Der Wind auf der Warschauer Brücke. DDR-chansons kommer dock sällan i närheten av Youtube, så jag har fått ge den ett alldeles eget inlägg här.

Vem har inte också ett gott öga till ”En dansevise” – den näst bästa sång som deltagit i schlagerfestivalen.



Och så finns det ju språk man inte förstår ett dugg av. Man får gå helt in i musiken.
Kanske är Zin Es Gourmeden inte riktigt uppe här. Eller så är den faktiskt det. Jag vet inte.
Men något är det.
Ibland fastnar låtar. Men med Zin Es Gourmeden är det tvärtom: man fastnar i låten.