28: Ash Wednesday

Vem sade att alla sånger skulle gå att sjunga? Och vem att det inte fanns en melodi i denna dikt?

Eliot läser Ash Wednesday

Någon skrev i tidningen härom året att just Ash Wednesday innehöll det närmaste den modernistiska poesin har kommit ett rockriff, och det ligger någonting i det.

Men var och en har sin egen väg in, och min går via förtvivlans lugn i inledningsraderna:

Because I do not hope to turn again
Because I do not hope
Because I do not hope to turn

Det är inte bara resignation, det är insikt också, och det är ett hopp bortom hoppet.
Eliot brukar ofta beskrivas som en torr och cerebral poet, och det är kanske sant i vissa fall, i alla fall för dem som tror att alla träd står i skogen.

Men den som bara tror så har aldrig tagit till sig Ash Wednesday.

Och förmodligen aldrig hoppats, aldrig trott. Säkert aldrig bett och troligen aldrig älskat.

Då finns bara förtvivlan kvar.


Plats 28: Ash Wednesday



                                                                     Ett tidigare inlägg om samma stycke

                                                                     Mer om Eliot och hans verk



                                                                     Vad handlar det om?