26: Thunder Road

Jag vet.
Det är så förutsägbart
Men det är ju sant!


En bröllopssång.
En sång om trots allt.

Alltså: kärlek
Alltså: ren närvaro.

Ni som har hört den live vet allt om vilken intensitet som kan uppnås i ett enda ögonblick.
En del av er andra kanske har upplevt detta i andra sammanhang…


Det känns som om alldeles för många har sagt alldeles för mycket om Bruce S redan. Särskilt medelålders vita män. Gärna i flanellskjorta.
Alternativt sagt om vita medelålders män. I flanellskjorta.

Man kunde se det som en utmaning, att försöka hitta något som ännu inte sagts.
Jag tror att det finns vissa utmaningar som man skall vara försiktig med att anta.




Det finns massor med versioner därute. Jag föredrar faktiskt den ursprungliga skivversionen. Det är den som präglat mig och min bild av sången.

Några helt akustiska finns det också, som är riktigt bra.
Min vän Jan, som är en av de få som faktiskt var på dendär konserten 1975 som jag inte lyckades uppbringa biljetter till, han talade redan då om en fantastisk version med bara Bruce och piano.
Hade gärna varit där.

Men nu är jag här.

Det finns förstås några andra låtar av Bruce S som snurrade i närheten av listan, även om de aldrig kom riktigt riktigt nära.

Närmast kommer nog den här. 

Lost in the flood är inte så jäkla dum den heller.
Jungleland finns med i den gänget också.

Och för den som föredrar desperat romantik, förstås Racing in the street

Men till sist och i begynnelsen, liggande ned på marken med hela himlen ovanför oss, alltid detta:

Plats 26: Thunder Road.



                                                                               Vad handlar det om?