20. Le plat pays

Det tydligaste beviset för hur bra den här låten är, är att den kan få en att längta till det där platta landet, den ändlösa horisontens sträckning ut i ingenstans och bortanför.
Det säger mer om musikens makt och ordens än vad jag kan göra här.

Vi brukade få lyssna på Brel på franskatimmarna i gymnasiet ibland. Det var den här sången, och – tror jag – Marieke.

En intressant paradox är att inte minst de små stråken av flamländska i den senare - Zonder liefde warme liefde lijdt het licht het donk're licht
En schuurt het zand over mijn land, mijn platte land mijn Vlaanderland -
bidrog till att fånga mig och binda mig vid denne franskspråkige sångare och poet.

Annars var det ju via McKuens engelska tolkningar som man kom till Brel:
Scott Walkers version av Jacky och – främst – Seekers av If you go away.

I If you go away har McKuen för övrigt en poetisk träff som inte återfinns i originalet: though the ”Good” is gone from the word ”Goodbye".

Via dessa sånger och franskalektionernas längtan ut till avlägsnare länder och mer lockande kuster kom man så småningom fram till mannen själv

Och fortfarande och alltid denna sång.
Avec un ciel si gris il faut lui pardonner.

Vinden från varje riktning, ständigt den samma, ständigt ny.

Den som har rest i detta platta land som sträcker sig från Blåvand till Dunkerque vet att den där låga grå himlen också kan vara hur hög som helst, en blå klocka av oändlighet, en himmel större än världen.

Och landskapet där under, i vinden, utsträckt bortom sina egna gränser.
Luften klar, en djupare genomskinlighet, ett undervattensljus fast på land.



Det finns många andra sånger att nämna.
I början var det förstås framför allt Ne me quittes pas. För sent förstod jag vilken fälla den sången är. Men många av oss har levt där.

Det finns också skäl till att Amsterdam är så ofta sjungen, så ofta spelad, så älskad på olika språk. Men själv har jag kanske hört den någon gång för mycket för att den riktigt skulle nå listan.

La chanson des vieux amants är nog närmare; il nous fallut bien de talent pour etre vieux sans etre adultes.
Och pendylens långsamma slag i Les Vieux och den bittra skärpan i Ce gens-la
Och så vidare.

Det finns förstås en sång till. Den kommer senare. Den är ännu bättre.





Och när allt skall summeras är jag nog nästan lika förtjust i versionen på flamländska.
…vaneer onder de wolken mensen dwergen zijn...




Plats 20: Le plat pays



                                                                               Vad handlar det här om?