(På Spotify här (i en tyvärr lite tunn 90-talsversion)
Kari Bremnes, ja vad säger man?
Denna lysande sångerska är så jävla okänd här i landet att det är ingenting annat än pinsamt.
Det framträdande hon gjorde på Gustav Adolfs torg i somras var hennes första någonsin i Sverige.
Och hon har sjungit och spelat in skivor i väl över ett kvarts sekel.
Detta var den första av hennes sånger som jag hörde, en gång på radio, på 80-talet.
Strängt taget var det inte Kari Bremnes då, utan syskonen Ola, Lars och Kari.
Och sångens titel var inte Folk i husan, utan ”Bruksnr 3”, som är en fastighetsbeteckning – på det hus vars ensamma förfall texten skildrar:
Pipa på hustaket ho e på raus,
en stein ligg i graset og sleng
Torvhallet sprængt sæ jernan e laus
Tel års så vil torvtaket heng
Det sku bo folk i husan
Husan e som folk
Folk treng hus og hus treng folk
I all si tid
Et vindu på sørveggen sleppte inn sola
Nu e det åpent før regn
Når vøta kjem inn vil det snart komme floa
av råte og mått ifra næraste egn
Det sku bo folk i husan…
Døra mot nord e skeiv i karmen
Sylla på bislaget tærtes bort
Ingen går inn førr å komme i varmen
I dørlause hus man kjølner fort
Det sku bo folk i husan…
Grunnmurn e sprukken. Hell ikkje stangen
tela har heve han opp og ned
Et stormkast blir tel begravelsessangen
når heile huset går bort - i fred
Det sku bo folk i husan
Husan e som folk
Folk treng hus og hus treng folk
I all si tid
Sant.
Så gick det ett antal år innan nätet på nytt bragte mig i förbindelse med Kari Bremnes konst.
Togsang, September, Grå Gåse, De halve setningers gudinner, Mörke midt på dagen.
Och hennes tonsättningar av Edvard Munch-texter: Skrik, Angst…
Och alltid, alltid Folk i husan.
Förlorad i detta. Och fortfarande förbryllad över att denna skatt förblivit gömd.
Det kommer en sång till högre upp på listan.
Så är det nu. En annan gång kunde dessa sånger byta plats. Allt flyter.
Men nu är det så här.
Originalet saknas på Youtube. Men många andra av hennes sånger finns. Och däribland så skilda som Skrik…
…och Fyret ved Tornehamn….
Kari Bremnes är en värld.
Och någonstans i den världen står ett hus, som sakta förgås av brist på människor.
På plats 21: Bruksnr 3 – Folk i husan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar