Saknas på Youtube.
Edit nov 2014: Nejdå, numera finns den:
(bortse gärna från den töntiga bilden) På Spotify här.
Så är Sandy med på ett hörn i alla fall.
Men jag älskar alltså mest den här norska versionen, delvis i sviterna av en fin resa uppe i Nordnorge en sommar i början av århundradet, när den var en del av soundtracket – tillsammans med så disparata saker som Thåströms Djävulen & jag och Anna Oxas Tutto e un attimo.
Men den står sig fint i sig utan dessa minnen.
Lynni T tar mer fasta på ilskan än Sandy själv, och definitivt mer än Carin Kjellman gör i den svenska versionen (som tyvärr är alldeles oåtkomlig på nätet), där handlar det mer om ”en vacker klockren röst”.
Æ kunn ha sagt at gresset e grønt og friskt
om vi kløyv over bakka å fjell
Men æ når jo aldri inn te dæ
og no orke æ`kje held på hell
Och så besvikelsen som ilskan bottnar i:
Ein gang va ord som ein gave, medisin for sjæl og sinn
Men alle ordan dæm e oppbrukt å no trænge dæm`kje længer inn.
För det är ju besvikelsen som är den drivande kraften bakom vreden, här som så ofta; hoppet, sveket, vreden.
Det är någonting i Lynni Treekrems norska som passar väldigt bra till den här sången, något träsnideriaktigt vrenskande påtagligt.
Orden har en form, en plats i rummet.
Det där som så många tycker är plågsamt och jobbigt: ett allvar.
Detta är på riktigt.
Om Lynni med det svårstavade efternamnet vet jag inte särdeles mycket.
Och hon är ju om möjligt ännu mera obekant på denna sida vattendelaren än landsmaninnan Kari Bremnes.
Hon har en annan fin låt som heter Fotspor i sand, som man dessvärre inte ens hittar på Spotify.
Annars finns en hel del, av skiftande intresse; Engler i snen tillsammans med Jonas Fjeld är inte alls dum, om än långt ifrån några topplistor - men mera hans än hennes låt.
Det är sällan, mycket sällan, som man kan sätta en cover före originalet. Här är ett av dessa sällsynta tillfällen.
Plats 18: Aleine
Och Sandy…
Alexandra Elene Maclean Denny.
Hon var den största sångerskan som rocken/popen/whatever har frambringat.
Hennes låtskrivande går heller inte av för hackor.
North Star Grassman & the Ravens är en av de bästa LP-skivor som gjorts.
Jag skulle kunna länka upp sådär sjuttio låtar här.
Här är i alla fall originalet till Lynni Treekrems Aleine:
(en live-version med en sen upplaga av Fairport finns här.
Jag kan inte undanhålla er No End heller:
They said that it was snowing, in astounded tone upon the news. I wonder why they´re always so surpised, cause every year it snows...
I övrigt: botanisera på nätet.
Fotheringay, Maybe the ocean, Bushes & Briars, White Dress, Late November, One way donkey ride, Tomorrow is such along time, Wretched Wilbur, Crazy man Michael, Matty Groves…
Och så vidare, vidare.
En vidare värld.
Om Sandy en alldeles egen text här.
Vad handlar det om?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar