16. Epilog

En kärlekssång till Dublin, en hyllning till Phil Lynott och en elegi över tidens obevekliga gång.
Way back then we thought we were all so outstanding.

Dr Strangely Strange har försett oss med många vackra, egensinniga och förvirrande stycken.
Här är det skönheten som dominerar och egensinnet är nedtonat.

Sorgen driver som ett dis över utsikten från Howth Hill.
Och det är time to let that old black eagle free

Hur skall man egentligen beskriva Dr Strangely Strange? Det går nog inte. Psykedelisk irländsk folkmusik med en smula jazzton och många lekfulla infall, med texter ägnade just därtill.
Kanske

A baker in Ferrara
Thought he was composed of butter
And dareth not sit in the sun
or come near the fire
For fear of being melted

Att de dessutom samarbetade med en purung hårdrockshjälte i vardande (Gary Moore) kompletterar liksom bilden på ett lagom komplicerande sätt.

Just den här låten är dock – således - lite annorlunda; enklare, sorgsnare, mer fylld av saknad än av lust.
Jag börjar inse att det finns en viss tendens i den riktningen på denna lista.
Nå, det är ju så livet är.


DSS är ett paradexempel på band som varken är riktigt kända eller totalt obskyra.
I begränsade kretsar är de kult, särskilt sedan de återvänt till scenen på allvar i samband med den tredje skivan ”That difficult third album” som kom 25 år efter den andra.

Det är där man hittar Epilog.

Inte på Youtube, där dock en del av låtarna från första skiva finns:

Den skummande Donnybrook Fair och den magiska Ship of fools.
Och den joyceanska Strings in the earth and air

Plats 16: Epilog


Här kan den som vill köpa Epilog