En definition på en klassiker är en låt som står sig ännu efter en generation. Det är ett av skälen till att det är så få riktigt nya låtar på den här listan; det handlar alltså inte bara om att jag är en bakåtblickande stofil.
Men några små undantag finns det. Ett av dem är den ena låten på plats 13 – observera alltså inte ”som delar plats 13” utan ”på plats 13”. En delad plats skulle ju innebära att det var tomt på plats 14, eller hur.
Och det är det ju inte.
Nej, på trettonde plats ligger helt enkelt Wedding Song. Men den finns i två helt olika utföranden – olika melodier, olika text, olika upphovsmän.
Men den som lyssnar närmare skall finna att de båda sångerna har mer än titeln gemensamt.
Mer – och liksom ofrånkomligen inbyggt i titelns förutsättningar och ram.
Ett erbjudande om liv och en vädjan om att dela.
Och ett absolut, som suger in allt det förflutna och slungar det mot den gemensamma framtiden.
En rak och enkel melodi.
En totalt ärlig framställning.
Ett liv, utlagt.
Det möjliga, det möjligas seger.
Den ena är Bob Dylans klassiker, från den ojämna men underskattade LP:n Planet waves.
Den kan man höra här på Spotify. Och åtminstone i januari 2016 här på youtube, (i en lite speciell liveversion.)
Första gången jag hörde den började jag gråta.
Ohejdbart.
Jag vet fortfarande inte varför.
Sedermera gjorde jag en mycket fri tolkning till svenska, som är en av mina relativt få publicerade dikter, se nedan.
Den andra sången är Andy Johnson Explosions variant.
Den hör du här
Dess intensiva vädjan: Promise me you wont change.
Dess enkla klara liksom oundvikliga melodi.
De vibrationer den skapar i själen hos den som någonsin älskat, som någonsin velat dela sin liv med någon.
Dess förening av kropp och själ.
Inte heller denna sång är purfärsk, jag tror faktiskt inte den är från detta årtusende. Fast närapå - 1999?
Det finns för övrigt ingen Andy Johnson i bandet. Men det var det väl ingen som trodde.
Det är uppenbarligen inte BARA jag som gillar den:
(Fast jag skulle ha trott att det var en annan sorts brudpar som valde Andy Johnson Explosion för bröllopsvalsen)
/Edit - borta nu - det var tråkigt/
Kärlekslåt efter Bobby D (långt efter)
"Du är mer än galenskap och mer än gamla skor
mer än trottoarer och mer än vad du tror
mer än irländsk whiskey & undervattenstid
och du är mycket mer för mig än Trollkarlen från Id
Jag älskar dig som smultronsaft & schackspel utan torn
som en månskensmiddag och vals på engelskt horn
som spettekaksruiner & som en vattenpuss
och flockar av kaniner, och som en ljusblå buss
som ett brev på posten och som en cykeltur
som röken ur en skorsten och fiskar i en bur
mer än katedraler och såg vid såg jag såg
över alla under och mer än pendeltåg
mer än metaforer och spår i våt cement
mer än salt i såren och innan det har hänt
mer än August Strindberg & mer än rimmat fläsk
som ett moln på himlen & mer än Torne träsk
mer än plastspiraler och mer än Svenska Ord
som holländska kanaler och mer än pingisbord
som en våt november och mer än BLM
innan du har vaknat och när du kommer hem
som en vit tornado & mer än sötsur sås
mer än avocado och mer än Alingsås
mer än drontens kvitter och mer än La Rochelle
som Camparibitter, och nästan varje kväll
mer än gamla minnen och mer än rysk roulette
- även om jag vinner - och utan sans och vett
Mer än allt mitt vansinne, och lättare än luft
Från mitt sjätte sinne - och bortom allt förnuft"
(cirka 1976)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar