Än har vi några kvällar, och gryningar och dagar
Upphovsmännen Junsjö-Dahlman har faktiskt två låtar med på listan. De har uppenbarligen träffat något. Den 15 november är en mycket bra låt. Den nådde in på listan (plats 35).
Men här tar vi steget bortanför.
Som alltid är det legeringen av text och musik och röst det handlar om.
I yttersta mening samklangen.
Men nu börjar vi som redan skrivet nå den nivå på listan dår jag får svårt att analysera och övergår till att bara känna.
Man närmar sig ljusets hastighet och vanliga samband upplöses.
Ju högre vi når på listan, desto svårare har jag alltså att finna något att tillägga. Det är själva essensen av bra: som säger allt.
Och det är klart att platserna kanske kunde vara utbytbara. Det är något kvantmekaniskt över hela uppställningen här. Först när jag skriver ser jag vad jag skriver. Först när jag lyssnar hör jag. Först när jag ser.
Först och sist.
Men än så törs jag hoppas
jag törs glädja mig och önska…
Det här är en sådan där låt som man först inte riktigt hör. Men sedan stannar man upp i steget, säger: vänta lite. Lyssnar en gång till.
Och sedan vet man något som man inte visste förut.
Om tillvaron, om sig själv, om natten som långsamt går mot morgon.
Plats 9: Natt mot morgon
_____________________________________________________________
Edit februari 2012: Nu också på Youtube:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar