6. Tomorrow´s pantomime och The Answer

Det här är en konstig kombo. Jag visste helt enkelt inte vilken sång jag skulle välja. Och för den delen finns det flera Decameron-låtar. Det kommer en till innan listan är slut, då när orden nästan går till tystnad.

Men ännu inte.
Om Decameron har jag skrivit förut, i andra sammanhang:

Musik från 70-talet. Kan man tänka sig nåt mera dött än musik från 70-talet som inte slog ens då?
Decameron var, i mina ögon, ett av rockhistoriens mest underskattade band. De hade utmärkta låtskrivare, bra sångare, goda instrumentalister, och låg egentligen helt rätt i tiden vad beträffar stil.

Ändå slog de inte. Efter alla dessa år kan jag fortfarande inte riktigt begripa varför.

De hade åtminstone ett par låtar med klar ”radio-kvalitet”, de fick tid på sig på ett om inte stort så i alla fall etablerat skivbolag, de bör av skivorna att döma ha varit ett ganska bra live-band.
Ändå slog de aldrig.

Det är t.o.m. svårt att hitta uppgifter om dem på nätet. Man hamnar, föga överraskande, i länkar till Boccaccio. På Spotify finns en låt, på Youtube några enstaka spår som man redan hade. Det är, som sagt, obegripligt, åtminstone för mig.

En ironi finns, som stämmer till eftertanke: en av deras bästa låtar är Ride a lame pony från första LP:n. En låt som handlar om grabbarna som spelade pop, om deras drivkrafter, deras upplevelser och deras tillkortakommanden. Och om vad som hände sedan:

. . . and the family man, who brings the milk to you door,
was probably almost a star…

Och det var väl vad som hände; en medlem, Johnny Coppin, fortsatte som studio- och solomusiker och radioman; de övriga är uppslukade, om av jorden eller av den brittiska mejeri-distributionen vet jag inte.

Det finns på nätet uppgifter kring en reunion-konsert, och möjligen finns den på skiva också. Men jag har aldrig lyckats hitta den. Och ett par sena låtar har jag hittat. men någon succé i efterhand tycks inte vara aktuell.

They talk of re-forming and starting afresh, the traveling, the sweat and the pain
It was worth it before, so unbolt the door, ride a lame pony again…
(Ride a lame pony, 1973)


Edit: Kanske finns det hopp. När jag började skriva listan fanns inte Tomorrow´s Pantomime på Youtube. Nu ligger den som synes där.
Bra så.

Om låtarna:
Tomorrow´s Pantomime – som lär vara skriven i samband med ett besök i Sverige, för övrigt – utgår från den svårbegripliga och urbrittiska pantomim-traditionen, men växer till en hymn om amatörens seger över omständigheterna och lika väl om nödvändigheten att spela med de omständigheter man har.

Om diktens makt att förvandla, och ändå inte:

I know just what you´ll say to me, I´m the one who wrote that line.

No matter who you think you are, I shall see you as Ophelia



Och så The Answer.
Den är däremot fortfarande totalt oåtkomlig på nätet, vad jag kan se.
Världen är således ändå inte den bästa av platser.

Också en sorts hymn.
Dave Bells röst.
Orden.

Och med svaret på så många frågor:
I have the answer.
The answer is: There is no answer.



Minst två till Decameronlåtar snuddar vid denhär listan, ovan nämnda Ride a lame pony och skilsmässobittra Shadows on the stairs.
Kanske Crazy seed.

Ingen av dessa hittar jag på nätet.
Någon eller några till.
Ask me tomorrow.


Och så kommer det som sagt en till, innan vi är färdiga med listan.
Den som kan sin Decameron-katalog kan nog räkna ut det. Övriga får titta i månen…