11 december 2011

10. Didos klagan


Den vackraste arian i operalitteraturen” skrev Gösta Oswald.
Och från min okunniga horisont har jag svårt att säga emot.

eller:

Livets sista stegring in i döden.

When I am laid
Am laid in earth


Det finns en rad versioner där ute.
Gösta O och jag är uppenbarligen inte ensamma.

Det förs ibland en inflammerad diskussion om de olika versionernas och sångerskornas företräden, som (alltför) ofta liknar den man kan möta på fotbollsforum.

Min personliga favoritversion är den med Vera Soukupova, mest kanske för att det var den första jag riktigt hörde.
Den kan jag inte hitta.

Men både Jessye Norman och Emma Kirkby gör väl ifrån sig, var och en på sitt vis, Kirkby kanske mer trogen vad samtiden tror sig veta om dåtiden, Norman med något mera dramatik.

Jag är också ganska förtjust i denna matter-of-fact-version från BBC, även om ms Krogius och hennes dirigent verkar ha lite bråttom igenom den:

Och tvärs över Kölen kan man höra man detta, inte dumt alls:

Remember me
Remember me
Remember me
But oh, forget my fate


Det finns som sagt en hel rad versioner. Sök på ”Dido´s Lament”.

Hela operan är hörvärd.
Avslutningen With drooping wings låter minst trehundra år yngre än vad den är.


Plats 10: Didos klagan.





                                                                               Vad handlar det om?

2 kommentarer:

  1. Hej det finns en version med Alison Moyet, som även tål att lyssnas på. Förutom Janet Baker...

    SvaraRadera
  2. Tack för tipset!
    Skall lyssna.

    SvaraRadera