5. Dancing bear

And when I am a grown man
I will taste just what I please
The honey from the bee
The shellfish from the sea
The earth, a wind,
a girl - someone to share these things with me...


Om detta handlade om de vackraste låtarna och inte bara de bästa skulle denna sång nog klättra ytterligare några steg.
Och då ändå inte för hur gudomligt perfekt Michelle G såg ut, en tonårspojkes idealdröm cirka 1967.

Nej, men melodin, och arrangemangets svävan mellan dröm och vaka, den sublima klättringen från sotarpojkens instängda fasa över björndansens skräckåterhållna munterhet till skeppets seglats ut i drömfriheten och framtiden.

Då, när tiden lösgjorde sig ur Intet och började gå.

Detta är ett av de tillfällen där the words dont get in the way, som Paul Stookey elakt formulerade det om Cass & Michelle.
För att vara M&P är sångarrangemanget tämligen enkelt. Sången står mer på melodins styrka än på intrikata röstvävar.


Långt senare skrev jag en dikt som försökte fånga något av det där:

Dancing Bear

Det finns ett liv i detta liv
Tiden innesluten i ett kostbart relikvarium
av förfluten tid, bara en doft
av dagar     Bråkdelen av en sekund
innan skrinet öppnas, som den svindel
som låter dig falla ned i ett schakt
till nästa dröm, just under vakenhetens yta
Det finns ett liv i detta liv
Musslans skal som sluts och åter öppnas
Och det betyder ingenting om pärlan finns
i denna mussla eller nästa
utan det att pärlor finns
Och att de inte speglar, för en spegling
skulle fylla hela världen
Det finns ett liv i detta liv
Det tunna flor som skiljer oss från världen,
från varandra, kan få en färg
som ger det mening     Om en mening då behövs
Jorden bär de dofter den vill
Vinden bär de sånger den måste
Havet bär ett skepp som lägger till
där skepp kan lägga till     Och den skatt
som det för med sig är så enkel:
närheten till havet
Vi bär vår vilja som en ros,
som körsbärsblom i regnet, som ett stråk av mening
Det finns ett liv i detta liv
Det finns ett möte
som skall upphäva utplåningen
genom att göra den möjlig     En tyngdlöshet
bortanför musiken, en berusning bortanför vinet
och smekningarna,
en förintelse som lever
Ett liv i detta liv

Jag brukade också sjunga den som vaggvisa för pojkarna i egen svensk tolkning:

Jag vill inte vara Sotaren
Så svart från topp till tå
Som klättrar där i skorstenen
All hans mörka tid går så
Med stege, raka, kvast
Vid en stenmur håller fast
Och högt
där uppe
Ser han himlen blå

Nej låt mig vara Lekaren
Som bor vid stadens rand
Som har en björn som dansar
Den följer i hans band
Och den lyfter upp sin fot
Och den sätter ned sin fot
Och dan-
sar runt
På vinken av hans hand

Jag fann jag var en Skeppspojke
I natt i drömmens famn
Mönstrad på ett magiskt Skepp
Som var på väg mot okänd hamn
Och månen gav oss vind
Och stjärnor satte kurs
Och på
vår stäv
En gyllne häst sprang fram

En Drottning gav oss gåvor
En Löpare sprang till
Och när jag är en vuxen man
Skall jag smaka vad jag vill
Honungen som bina gav
Frukter från ett hav
En vind,
en jord,
en flicka
En som delar vad jag har

Tid, tid, tid…