34: Santiago

Nu närmar sig minnet av den förfärliga 11 september.
Hur planen kom vrålande fyllda av död.
Hur alla höll andan.

Och hur drömmen dog i La Moneda.

Vi är några stycken för vilka den här dagen har fler innebörder än en enda.
David Rovics är en av oss.

Hans sånger har ofta sin styrka i orden, det är sant, och bland orden ofta i skärpan, sältan, attacken, de bittra insikterna.

Det finns också i Santiago.
Men det är också en vacker sång, en lyrisk sång om hopp och förtvivlan. Och som ställer saker i relation till varandra som faktiskt står i relation.

Den väjer inte heller för det personliga. För det som är giltigt är allmängiltigt.


För den som inte bryr sig lika mycket om det lyriska och det melodiska finns det skärpa och svärta så det räcker i sånger som The Commons eller Who would Jesus bomb?
Och bittert hånskratt i Operation Iraqi Liberation, småleende självironi i I´m a better anarchist... .
Och tung sorg i Four Blank Slates. Rent raseri i Haliburton Boardroom Massacre.

Samt en gnutta hopp i We are everywhere och Resistance.


Men för alla dem som en enda gång begärde allt:
på plats 34: David Rovics – Santiago.