33: Tomma tunnor

                                                                                                       (På Spotify här.)

Det är väl oundvikligt att jag skulle ha men en låt av Magnell på den här listan.
Proggfarbror som proggfarbror, liksom.

Nu var ju Ola M en av dem – de ganska många – som vrenskade sig ur proggens påstådda tvångströja redan när det begav sig (tänk på texten till "På snespår" eller arrangemanget till ”Kliff”, till exempel).

Men, men –

Det kan ibland låta som om felet med all musik från det svenska sjuttio- och tidiga åttiotalet var att texterna var meningsfulla. Att de innehöll något, sade något.

Och en därav liksom oavsiktligt oundvikligt följande slutsats, att hur detta sades – musikaliskt, lyriskt – var ovidkommande, ointressant, meningslöst.

Så är det ju inte. Det räcker med ganska få sekunder av till exempel just Ola Magnells musik för att inse det.

Dock är Tomma tunnor en otäckt profetisk låt vad avser samhällsklimatet; aldrig har det väl spelat så liten roll vad man gör och så stor roll vad man säger att man gör.

Ja, jag är medveten om att denna kommentar snarare skulle passa i min andra blogg.

So what?

Plats 33: Tomma tunnor

                                                                                                          Vad handlar det om?


Edit 2014 - en live-version från 2012. Inte riktigt i klass med originalet men helt OK: