Vissa skivor gör avtryck.
Vissa skivor gör ett avtryck som hänger ihop med en tid, med tiden.
Vissa skivor förblir ändå tidlösa.
En sådan är Janis Ians Between the lines. I en tidigare strösseltext har jag länkat upp In the winter. Den är fortfarande lika bra.
Men skivan innehåller i stort sett inget annat än fullträffar. Kanske några som bara är nästintill, en åtta eller nia på måltavlan.
En av de absolut stora skivorna. Och en av dem jag återvänder till.
Den är inte bara en blåsig vår i en söderförort en gång för många år sedan, ett rött runt köksbord och utsikt över ett skogsområde.
Den är inte bara en stor säng och någon att dela den med.
Den är inte bara frihet, svindel och segelvind.
Den är allt det, visst, men den är också här och nu och stora brottstycken av evigheten, sjok av total närvaro även i vår tid.
Som titellåten:
Så illusionslöst, så bejakande, så sorgset och så glatt.
Ett porträtt av någon som verkligen ser.
En skärva verklighet, nedfallen i våra liv.
Don't spoil it all, I can't recall a time when you were
struck without an answer
We'll live a quiet peaceful time between the lines
and go together
Men det finns så många sånger. Det storögda och intagande underbarnet Janis har vuxit upp, tagit emot några törnar och omformat dem till melodisk vishet.
Som Watercolours:
Go on, be a hero, be a photograph.
Make your own myths,
Christ, I hope they last
Long than mine, wider than the sky,
We measure time by.
Eller Lover´s lullaby:
Eller Tea & Sympathy (här i live-verson):
Jag vet inte vilken som är bäst. Eller ibland vet jag. Men det är olika saker jag vet.
Allt efter stämning, situation, tankar.
Allt efter vilken sida av myntet som kommer upp.
Eller om myntet aldrig stannar, utan fortsätter att snurra i luften.
Eller i tystnaden efteråt.
Det finns så många platser.
Och Janis Ian sjunger om platserna, situationerna, föhållandena, lägena. Om skiften, förskjutningar, perspektiv.
Och om kärlek. Kärleks fullbordan och kärleks brist.
Och är det inte det som alltihopa handlar om?
I haven't been loved by a man in quite a while
You know it ain't easy making me smile
Friends have their lovers, men on a string
There must be something terribly wrong with me
Sometimes I feel like I haven't learned anything
How do you do would you like to be friends?
No, I just want a bed for the night
Someone to tell me they care
You can fake it, that's all right
In the morning I won't be here
It's a sacrificial alter
And I'm laying down my head
And I'm telling you up front
That I haven't much to give
Is that how it's done?
Or shall I sing and dance?
Give me a chance
How do you do, do you want to be friends?
Yes, that might be very nice
Maybe we'll fall in love
Ev'ry body has its price
Mine is yours for free
If you'll be in love with me
I haven't been loved by a man in quite a while
You know it ain't easy making me smile
All my friends have their lovers
They've got men on a string
There must be something terribly wrong with me
How do you do, would you like to be friends
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar