Vi börjar om... Spånor

Naturligtvis känner man ensorts fantomsmärtor när ett så stort projekt som 37 låtar är avslutat.
Och naturligtvis finns det spånor och stycken som inger lust att fortsätta, i någon rikting, framåt, bakåt, utåt, ett stycke åt sidan, lite av allt på en gång.

En kategori har ju behandlats hyfsat ingående i strösselartiklar, nämligen dedär sångerna som nästan kom med, de som var nära men inte riktigt riktigt platsade, åtminstone just då när listan gjordes upp. Det känns avklarat; inte så att man inte skulle kunna gräva upp ytterligare något, och även den absoluta och objektiva smaken förändras ju med tiden.

Men det känns, som sagt. ändå avklarat.

Emellertid väcks ju andra tankar under ett arbete som detta, man får påminnelser, stöter på gamla halvt bortglömda bekantskaper, tycker sig upptäcka samband, eller hittar helt enkelt något man skulle vilja berätta.
Det ligger i sakens natur att det blir ostrukturerat. Vi talar om spånor.

På ett annat plan finns det naturligtvis samband. Det finns det alltid i världen. Konsten är att hitta dem, ibland att veta när man skall avstå från att lägga ned mödan på att söka dem.

Här skall nu några spånor redovisas.
Först ut är en påminnelse om David Ackles, sorgligt bortglömd, evigt minnesvärd.

Här också en samlad lista över de 37 låtarna.