B. Yana Kleyn - Signore ascolta

Den här lilla låten är förstås bra med vilken kompetent sångare som helst.
Bästa arian i stycket, om ni frågar mig. In questa reggia och Nessun dorma, släng er i väggen.

Men det var något alldeles särskilt med Yana Kleyns insats den där gången för sju år sedan.

Så här skrev jag i bloggen då:

Men Yana Kleyn, alltså.
Jag vet att jag tjatar.
Men den där rösten, dess förmåga att vara mjuk och stark på en gång, och så det där avslutande partiet i "Signore, ascolta" när hon liksom drar ut de högsta tonerna till fina tunna trådar som hänger ovanom allting och man vill aldrig att det skall ta slut och kanske gör det inte det heller.
Kanske fortsätter det för evigt.

Och i ett annat inlägg:

(- - - ) i de lägre registren kanske Yana Kleyn inte är en så märklig sångerska.

Kompetent, ok, bra, javisst. men inget som skjuter upp henne högt över mängden.

Men när tonerna stiger!

Hennes förmåga att gjuta kraft i det och ändå behålla mjukhet.

Att hålla ut de där fina tonerna ännu ett stycke utan att tappa något.  Exaktheten.

Det finns sopraner som har diamant i rösten, och de som har stål.

Yana Kleyn har högglanspolerat silver.

För er som inte har intrigen i Puccinis sista opera Turandot i huvudet, så sjungs alltså denna aria i första akten av den unga Liu, som älskar prins Calaf (han med "Nessun dorma") som i sin tur älskar is-prinsessan Turandot, som inte älskar någon utan hugger huvudet av alla friare, sedan hon ställt dem inför gåtor omöjliga att besvara.

Men Calaf är smart och svarar på gåtorna, utan att avslöja sitt namn, något som leder till förvecklingar som leder till att Liu blir dödad - dock inte utan att hinna leverera denna vackra aria och en hel del annat njutbart.

Turandot är ett stycke med även med operamått låg psykologisk trovärdighet, men en massa fina låtar.

Av vilka den här går rakt in på listan.

______________

Ms Kleyn kan annat än att gestalta Liu.
Här till exempel en förträfflig Mimi.

Och här en fin Un bel di vedremo. Även om jag tycker den levereras med lite väl mycket dramatisk attack, som i grunden inte är perfekt vare sig för stycke eller för sångerskan. Silvret lite väl tillsvarvat, så att säga.
______________________________

Och hur låter det när andra sångerskor tar sig an Signore ascolta?
Tja, väldans bra för det mesta.  Här till exempel Monsterrat Caballé.
Här Maria Callas; apropå röster med mineralisk karaktär.
Och här Tebaldi, som nästan gungar i jämförelse.
En liten historisk pärla:  Här sjunger Maria Zamboni, som var den allra första att gestalta Liu på scen när den hade premiär 1926. Inspelningen är inte från premiären, men uppges vara gjord samma år.

________________

Tidigare inlägg:
A Laurena - Fireflies of Montreal

Den ursprungliga listan